Syrénernas tid är här

Det har regnat inatt. Syrenens klasar hänger tunga och det närmaste buskaget nästan lutar sig mot huset.

Hela kvarteret har luktat syrén den sista veckan eller så, jag tror nästan det finns en buske i varje trädgård häromkring.

Vi har själva tre nyanser av lila och så en liten med vita blommor. Den börjar blomma ordentligt först när de mest ljusa lila syrenerna (som blommar först) börjar se bedagade ut och sjunger på sista versen.

Jag älskar att gå ut på trappen på morgonkvisten och dra in doften från syrénerna. Jag tar in dom och sätter i vas även om dom inte står sig så många dagar och hela huset doftar gott.

Det är också en bitterljuv tid när syrénerna börjar blomma över för de utgör gränsen mellan vår och sommar för mig. Så när deras blommningstid är över så är också våren slut och sommaren börjar. Med alla tillbehör – solsveda, myggor, värmeböljor, mjöldagg och sallad som går i blom.

Bråttom, bråttom, bråttom

Trädgården har mig i sitt våld. Varje ledig stund tillbringas ute, förutom när kaffekoppen behöver fyllas på.

Från att de första snödropparna dyker upp så börjar förtrollningen vävas runt mig. Sambon upptäcker att jag ibland (ofta) verkar långt borta med något drömmande i blicken.

Inne börjar dammtussarna föröka sig eftersom bara det nödvändigaste blir gjort inomhus, laga mat och diska, köra en tvätt ibland (som naturligtvis hängs ut att torka, finns det någon godare doft än soltorkade lakan att sova på?)  Vem bryr sig om dammtussar när man inte kommer in förrän det mörknar, då syns dom ju knappt…

Det börjar som sagt med snödroppar och krokus och man tycker man har full koll när man är ute och inspekterar ägorna och vårens ankomst. Så kommer påskliljorna och man kan börja ana tillväxten i rabatterna. Rabarberna kikar försiktigt fram och pionens rödbruna krafs syns också om man tittar noga. Sen är det dags för påskliljorna och nu börjar rusningen. Påskliljor följs av tulpaner och pingstliljor, de blå scillan börjar ta över gräsmattan och innan man vet ordet av så har pionerna blivit en halvmeter och de första små rabarberstjälkarna kan avnjutas. Ena dagen börjar plommonträdet blomma, nån dag senare körsbäret och när man ser sig omkring är det grönt i buskar, häckar och träd både här och där. Grannens päronträd och magnolia vill inte vara sämre och man anar den rosa utsidan på äppelträdets blomknoppar som snart sällar sig till kören.

Vid det här laget är jag totalt bortkollrad, förtappad och förtjust. Jag vill helst tillbringa varje vaken timma ute och bara njuta. Inte för varmt och inte för kallt och så har myggen inte dykt upp än, kan det bli bättre? Just den här underbara tiden på året med drömmar, förhoppningar och tilltro. Med spirande knoppar, frösådd och rusig odlarglädje.